New Economies for a World in Crisis – what Donut, Degrowth, Circular and other Models have in Common (ENG/SV)

When something’s on fire, we don’t stop to consider market logic. We think about what’s needed.

We’re living in a time of escalating climate change, declining biodiversity, growing economic inequality, and widespread mental health issues. These overlapping crises are prompting a fundamental question: is our current economic model - driven by growth, competition, and profit - equipped to handle the complexity of the challenges we face?

It’s no longer just about what we produce, but why, for whom, and at what cost.

All over the world, both researchers and practitioners are exploring alternative economic models. From academics to entrepreneurs, municipalities to social movements - many are experimenting with approaches like Doughnut Economics, Degrowth, the Circular Economy, the Wellbeing Economy, and Regenerative Economics. While each has its own angle, they share a common core question:

How can we build economic systems that support human wellbeing and planetary health over the long term?

What’s wrong with the current economy?

Today’s economy is often boiled down to three words: growth, competition, and profit. These principles are the pillars of the market logic that has dominated global society since the Industrial Revolution - and especially since the rise of neoliberalism in the 1980s.

Capitalism is built on the belief that if markets are left free, they will distribute resources efficiently, drive innovation, and create prosperity. But this belief rests on several assumptions:

• That growth is always desirable,

• That competition drives efficiency,

• That capital accumulation equals success.

In practice, these assumptions have led to serious consequences:

• Climate crisis and ecological breakdown: An economy dependent on infinite material growth on a finite planet is inherently unsustainable. We’ve already exceeded multiple planetary boundaries - including carbon emissions, biodiversity loss, and nitrogen cycles - threatening the very foundations of life.

• Social polarization: Even as GDP rises in many countries, inequality is also growing. According to Oxfam, the richest 1% owns more than half of global wealth, while millions work full-time and still live in poverty.

• Short-termism and speculation: The pressure to deliver quarterly profits encourages companies and investors to prioritize short-term gains over long-term value creation - with negative consequences for the climate, jobs, and democratic stability.

• Exploitation of people and nature: Market logic treats nature as a resource, not a relationship. People are reduced to "human capital", and the value of care, community, and meaning is overlooked.

As economist Tim Jackson puts it:

“Prosperity today means the ability to flourish as human beings within the ecological limits of a finite planet. The economy we have now was never designed with that goal in mind.”

Some argue that the very goals our economy was once meant to serve - prosperity, stability, hope - are now being undermined by its own inner logic.

The alternative models – similarities and differences

Doughnut Economics (Kate Raworth)

Core idea: The economy should operate within two boundaries - the social foundation (basic human needs) and the planetary boundaries (ecological sustainability).

In practice: Amsterdam became the world’s first “Doughnut City” in 2020, using the model to guide policy and assess how urban development affects both social wellbeing and the environment.

Challenges: Requires metrics beyond GDP and a shift in political priorities. Critics say it’s difficult to implement in larger economies under global competition.

Degrowth

Core idea: Infinite material growth is incompatible with a finite planet. Advocates for a conscious downscaling of production and consumption, especially in wealthy nations.

In practice: Japan has adopted a "slow growth" mindset in national planning. On the local level, intentional communities like Findhorn in Scotland and Damanhur in Italy embody degrowth values.

Challenges: Critics warn of risks like unemployment and deflation. Supporters argue these can be mitigated through job-sharing and a focus on non-material wellbeing.

Circular Economy

Core idea: Resources should circulate in closed loops - nothing should become waste. Emphasizes design for reuse, repair, recycling, and reduced resource extraction.

In practice: Companies like Fairphone design phones for easy repair and recycling. The EU’s circular economy action plan introduces rules for sustainable product design and producer responsibility. Renault reuses car parts in its Choisy-le-Roi factory.

Challenges: Requires deep changes in product design and business models. Risk of "greenwashing" when companies make superficial changes. Efficiency gains can lead to rebound effects and increased consumption.

Wellbeing Economy

Core idea: Economic policy should aim to improve human and planetary wellbeing, not just grow GDP.

In practice: New Zealand has introduced a “Wellbeing Budget” that prioritizes social and environmental factors. Bhutan has replaced GDP with “Gross National Happiness”. The Wellbeing Economy Governments (WEGo) group - including Scotland, New Zealand, and Iceland - is advancing wellbeing-based policy.

Challenges: Measuring wellbeing is complex. Subjective criteria can make comparisons and decisions politically sensitive.

Regenerative Economy

Core idea: Goes beyond sustainability - seeks to regenerate ecosystems, communities, and social fabric. Envisions the economy as a healing force.

In practice: Regenerative agriculture projects like the Savory Institute and Restoration Agriculture rebuild soil health and sequester carbon. Patagonia rewrote its corporate bylaws to say: “Earth is our only shareholder.”

Challenges: Requires deep cultural shifts and new values. Difficult to scale in a fast-paced, growth-driven economy.

Shared principles – a different view of value and relationship

Despite their differences, these models share some foundational principles:

• Economy as a means, not an end: Economic activity is a tool for human and ecological wellbeing - not a goal in itself.

• Relational thinking: These models emphasize interconnection - between people, and between humanity and nature. Cooperation and mutuality balance out competition.

• Long-term perspective: They prioritize resilience, stability, and lasting relationships over short-term efficiency and profit.

• Systems thinking: They recognize that the economy is embedded in ecological and social systems, and account for those in their models.

What sets them apart?

While they share values, the models differ in how radical or system-critical they are:

• Degrowth and Regenerative Economics are more transformative - seeking to fundamentally reshape our relationship with work, the planet, and the economy. They call for a full cultural and political reset.

• Doughnut Economics is more accessible - useful for policy-making and communication, bridging the gap between radical ideas and mainstream institutions.

• The Circular Economy often fits into existing systems - through sustainable innovation within current business structures.

But all of them point in the same direction: away from the core logic of capitalism, and toward economies that prioritize relationships, care for resources, and support life.

It’s not just about systems – it’s about perspective

These economic models are based on a different set of assumptions than those that dominate today. They frame economics around planetary boundaries, human needs, and long-term resilience - rather than growth, competition, and efficiency.

But their significance goes far beyond policy or systemic change. They also challenge how we think about our daily choices - how we use resources, organize work, define success, and relate to each other and the natural world.

Listening to what these models offer doesn’t mean picking a side. It means paying attention to the metrics we use to evaluate our actions. As individuals, it might mean seeing the economy not just as money and transactions, but as a web of relationships, structures, and priorities.

In that light, change isn’t about hope - it’s about which boundaries we’re willing to redraw.

This shift isn’t only institutional. It’s also personal, analytical, and practical. It starts with recognizing the systems we’re in - and the possibilities that already exist within them. Alternative practices are already here: in local networks, reuse, sharing, cooperative organizing, and regenerative farming. Whether they remain fringe or grow into something greater won’t be decided by policy alone - but by what people choose to reproduce in their daily lives.

Understanding these connections may be a more important starting point than choosing the perfect model.

IN SWEDISH:

Nya ekonomier för en värld i kris – vad donut, degrowth, cirkulärt och andra modeller har gemensamt

När något brinner, tänker vi inte på marknadens logik. Vi tänker på vad som behövs.

Vi lever i en tid präglad av klimatförändringar, minskad biologisk mångfald, ökande ekonomisk ojämlikhet och utbredd psykisk ohälsa. Dessa utmaningar har fått många att ifrågasätta om vår nuvarande ekonomiska modell – med tillväxt, konkurrens och vinst som främsta drivkrafter – är den bäst lämpade för att hantera dessa komplexa problem.

Det handlar inte bara om vad vi producerar, utan varför, för vem och till vilket pris.

Runt om i världen växer både forskning kring och praktisk tillämpning av alternativa ekonomiska modeller. Forskare, företagare, kommuner och sociala rörelser experimenterar med modeller som Donutekonomi, Degrowth, Cirkulär ekonomi, Välfärdsekonomi och Regenerativ ekonomi. De har olika angreppssätt, men utgår från en gemensam grundfråga:

Hur kan vi bygga ekonomiska system som stödjer både mänskligt välbefinnande och planetär hälsa på lång sikt?

Vad är problemet med nuvarande ekonomi?

Vi lever i en värld där ekonomi ofta reduceras till tre ord: tillväxt, konkurrens och vinst. Dessa principer utgör kärnan i den marknadslogik som dominerat globala samhällen sedan industrialiseringen – och i synnerhet sedan nyliberalismens genombrott på 1980-talet.

Kapitalismen bygger på föreställningen att marknaden – om den lämnas fri – på bästa sätt fördelar resurser, skapar innovation och driver välstånd. Men detta antagande förutsätter att:

• Tillväxt alltid är önskvärd,

• Konkurrens leder till effektivitet,

• Ackumulering av kapital är tecken på framgång.

I praktiken har dessa principer lett till ett antal allvarliga konsekvenser:

• Klimatkris och ekologisk kollaps: En ekonomi som kräver ständig materiell tillväxt på en planet med ändliga resurser är, i grunden, ohållbar. Vi överskrider redan flera av de planetära gränserna – inklusive koldioxidutsläpp, biologisk mångfald och kvävecykeln – vilket hotar livets förutsättningar.

• Social polarisering: Medan BNP ökar i många länder, gör även ojämlikheten det. Enligt Oxfam äger den rikaste 1 procenten av världens befolkning mer än halva den globala förmögenheten. Samtidigt lever miljontals människor i arbetsrelaterad fattigdom, trots att de jobbar heltid.

• Kortsiktighet och spekulation: Jakten på kvartalsvinster driver företag och investerare att fatta beslut som maximerar avkastning på kort sikt, snarare än att bygga värde långsiktigt. Det får konsekvenser för klimat, arbetstillfällen och demokratisk stabilitet.

• Exploatering av människor och natur: Marknadslogiken ser naturen som resurs, inte som relation. Människor reduceras till "humankapital", och värdet av omsorg, gemenskap och mening osynliggörs.

Som ekonomiprofessor Tim Jackson uttrycker det:

"Prosperity today means the ability to flourish as human beings within the ecological limits of a finite planet. The economy we have now was never designed with that goal in mind."

Många menar att de mål ekonomin en gång formulerades för – välstånd, stabilitet, framtidstro – i dag riskerar att undergrävas av dess egna drivkrafter.

De alternativa modellerna – likheter och skillnader

Donutekonomi (Kate Raworth)

Grundtanke: Ekonomin ska rymmas inom två ramar: den sociala grunden (mänskliga behov) och de planetära gränserna (ekologisk hållbarhet).

Praktisk tillämpning: Amsterdam blev 2020 världens första "donutstad" och har börjat forma policy utifrån donutmodellen. Staden använder modellen för att analysera hur dess utvecklingsprojekt påverkar både social välfärd och miljö.

Utmaningar: Kräver nya mätsystem bortom BNP och nya politiska prioriteringar. Kritiker menar att modellen är svår att implementera i större ekonomier med global konkurrens.

Degrowth (nedväxt)

Grundtanke: Utgår från att ständig materiell tillväxt är ohållbar på en ändlig planet. Förespråkar medveten nedväxling av materiell konsumtion och produktion, särskilt i rika länder.

Praktisk tillämpning: Finns på policynivå i Japan där "slow growth" accepterats som ett faktum i ekonomisk planering. På lokal nivå syns det i ekobyar och självförsörjande gemenskaper som Findhorn i Skottland och Damanhur i Italien.

Utmaningar: Kritiker pekar på risken för arbetslöshet och deflation vid minskad ekonomisk aktivitet. Förespråkare menar att detta kan motverkas genom arbetsdelning och fokus på icke-materiell välfärd.

Cirkulär ekonomi

Grundtanke: Resurser ska användas om och om igen – inget ska bli avfall. Fokus på design, reparation, återbruk och att minska uttaget från naturen.

Praktisk tillämpning: Företag som Fairphone designar telefoner för reparation och återvinning. EU handlingsplan för cirkulär ekonomi skapar ramverk för produktkrav och producentansvar. Renault återanvänder bildelar i sin fabrik i Choisy-le-Roi.

Utmaningar: Kräver genomgripande förändring av produktdesign och affärsmodeller. Risk för "greenwashing" när företag endast gör marginella förändringar. Reboundeffekter kan uppstå när effektivitetsvinster leder till ökad konsumtion.

Välfärdsekonomi / Wellbeing Economy

Grundtanke: Utgår från människors och planetens välmående snarare än BNP. Ekonomisk politik ska förbättra livskvalitet, inte bara skapa tillväxt.

Praktisk tillämpning: Nya Zeeland har infört "wellbeing budget" där sociala och miljömässiga faktorer styr budgetprioritering. Bhutan har sedan 1970-talet ersatt BNP med "Gross National Happiness". Wellbeing Economy Governments (WEGo) är en samarbetsplattform där länder som Skottland, Nya Zeeland och Island utvecklar välfärdsekonomiska policys.

Utmaningar: Svårigheter att mäta och jämföra välbefinnande. Risk för subjektiva bedömningar och politisk styrning av "vad som är bra liv".

Regenerativ ekonomi

Grundtanke: Går längre än hållbarhet – vill återuppbygga ekosystem, lokalsamhällen och social väv. Ekonomi som läkande kraft.

Praktisk tillämpning: Regenerativt jordbruk som återuppbygger jordhälsa och binder kol praktiseras i projekt som Savory Institute och Restoration Agriculture. Patagonia har ändrat sina företagsstatuter till att "Earth is our only shareholder".

Utmaningar: Kräver djupgående kulturell förändring och nya värderingar. Svårt att skala upp i höghastighetsekonomi.

Gemensamma principer – en annan syn på värde och relation

Trots skillnader i fokus delar dessa modeller vissa fundamentala principer:

• Ekonomin som medel, inte mål: Ekonomisk aktivitet ses som ett verktyg för att skapa välfärd inom planetära gränser, inte som ett mål i sig.

• Relationellt perspektiv: De betonar sammankoppling mellan människa och natur, samt mellan människor. Fokus på samarbete och ömsesidighet kompletterar konkurrens.

• Långsiktighet: De värderar resiliens, stabilitet och långsiktiga relationer över kortsiktig effektivitet och vinstmaximering.

• Systemtänkande: De erkänner ekonomins beroende av ekologiska system och sociala strukturer, och integrerar dessa i ekonomiska modeller.

Vad skiljer dem åt?

Trots gemensam grund finns skillnader och nyanser i hur radikala och systemkritiska modellerna är:

• Degrowth och regenerativ ekonomi är mer radikala och vill i grunden omforma hela vår relation till ekonomi, arbete och planeten. Kräver således total politisk och kulturell omställning.

• Donutekonomi är brobygganden – lättare att kommunicera till beslutsfattare och användbar som tankeöppnare och att utveckla policyverktyg.

• Cirkulär ekonomi anpassas ofta till nuvarande system – t.ex. genom hållbar innovation inom befintliga företag.

Men oavsett modell pekar de i samma riktning: bort från kapitalismens grundlogik – och mot en ekonomi som bygger relationer, vårdar resurser och främjar liv.

Det handlar inte bara om system – det handlar om perspektiv

De ekonomiska modeller som beskrivs här utgår från andra antaganden än de som präglar dagens ekonomiska tänkande. De formulerar sina ramar utifrån planetära gränser, mänskliga behov och långsiktig resiliens, snarare än tillväxt, konkurrens och effektivitet.

Men deras innebörd sträcker sig långt längre än policy och systemnivå. De utmanar också invanda sätt att tänka om vardagliga val: hur resurser används, hur arbete organiseras, vad vi värderar som framgång, och hur vi förhåller oss till varandra och till naturen. Att faktiskt lyssna på vad dessa modeller säger innebär inte nödvändigtvis att ta ställning för en viss riktning, utan att uppmärksamma vilka parametrar vi använder när vi betraktar våra egna handlingar. Som individ kan det handla om att se ekonomi som något mer än pengar och transaktioner. Kanske snarare som ett nätverk av relationer, strukturer och prioriteringar. I det perspektivet blir förändring inte ett hopp, utan en fråga om vilka gränser man själv är beredd att justera.

I den meningen är skiftet inte bara institutionellt, utan också analytiskt och praktiskt. Att bli medveten om vilka system vi befinner oss i – och vilka möjligheter som redan existerar inom dem. Alternativa praktiker finns redan: i lokala nätverk, i återbruk, i delning, i kooperativ organisering och i jordbruk som söker andra former av värdeskapande. Om dessa exempel förblir marginella eller växer i betydelse avgörs alltså inte av politiska beslut, utan av vad människor – medvetet eller omedvetet – väljer att reproducera i sina dagliga liv. Att förstå dessa samband är kanske en viktigare början än att identifiera den rätta modellen.