The Cleaner
- Anna Branten
- May 3
- 3 min read
Updated: May 4
Sverige må uppfattas som ett av de renligaste och mest städade länderna i världen, men under den fasaden döljer sig ett växande problem. Varje dag samlas skräp på trottoarer, under buskar och längs strandkanter medan ansvaret faller mellan stolarna. Kommunen har ett visst ansvar och sedan en tid tillbaka har även företagen som tillverkar förpackningarna ett lagligt ansvar – men i praktiken hålls ingen verkligt ansvarig vilket gör att skräpet fortsätter hopa sig.
Det här är något Ulrika Lavesson har börjat svara på. Inte med ett färdigt system – utan med en annan sorts handling.. Hon ser en möjlighet i skarven mellan ett gammalt system och ett nytt som inte bara tar bort skräpet utan tillför platsen fler värden - arbetstillfällen, meningsfullhet, omsorg. En spricka i systemet där något nytt kan växa. För Ulrika är skräpplockning en livsfilosofi, en handling av ansvar och en utgångspunkt som kan skapa spiral av positiva effekter.
Idén? Att med en griptång och en sopsäck starta en renhållningsrörelse. Där andra ser skräp som ett bakgrundsbrus ser Ulrika något nytt - en modell där de som står långt från arbetsmarknaden kan bidra till något meningsfullt och där varje insamlat glasspapper inte bara rensar och gör en gata fin utan också orienterar människor till sin plats, ser värdet i den och varandra. Företaget Sallx som Ulrika har startat handlar inte bara om avfallshantering - det är en prototyp för en ny slags ekonomi där resurser tas tillvara och ansvaret för platsen är något vi delar. Där ekonomin inte bara mäts i pengar utan i ansvar, förtroende och hänsyn.
I en tid då Malmö stad lägger över 65 miljoner kronor årligen på att städa bort gatuskräp – en siffra som ändå inte räcker – vill Ulrika Lavesson bygga en annan modell. En där människor som står långt ifrån arbetsmarknaden får möjlighet att bidra till något meningsfullt. En där skräp inte bara tas bort, utan också återvinns eller återbrukas. En där ekonomin kretsar kring regenerativa värden – inte bara avfallshantering, utan social återhämtning och samhällsbyggande.
Precis som många samhällsentreprenörer möter Ulrika ett system som inte är byggt för regenerativ eller cirkulär innovation. Trots att hennes lösning adresserar både miljöproblem och arbetslöshet samtidigt, hindras hon av byråkrati, komplexa upphandlingsregler och en lagstiftning som inte håller tillverkare verkligt ansvariga. I detta glapp mellan vad som behövs och vad systemet kan hantera fortsätter Ulrika envist att drömma om lådcyklar, en app där medborgare kan tagga skräpiga platser, och ett nätverk av mikroteam som återtar stadens rum.
När Ulrika är ute händer det saker. Folk stannar, frågar, tackar, bär fram lite skräp. Hon engagerar skolklasser, anordnar städdagar och får samtidigt möjlighet att prata med ungdomar om miljö och ansvar.
Det senaste året har Ulrikas initiativ resulterat i hundratals timmar städning, tre ton insamlat skräp och tillfälliga arbetstillfällen för personer som tidigare stod långt från arbetsmarknaden. Flera lokala företag har börjat stödja projektet, och en skola i området har haft städdagar där eleverna får lära sig om miljöansvar genom praktiskt arbete.
Det är lätt att se Ulrika Lavesson som en ensam idealist med en griptång. Men kanske det är just där framtiden börjar: i de envisa, vardagliga handlingarna. I att välja ansvar där andra väljer likgiltighet. I att bygga nya system, en cigarettfimp i taget. I en tid när misstron till både marknad och politik växer, pekar Ulrika på en tredje väg: en slags medborgarledd regenerering. Blygsam. Ljusbärande. Tyst revolutionerande. Och i detta arbete bjuder hon oss in att fråga oss själva: Tänk om framtiden inte var något vi väntade på, utan något vi kunde börja med precis där vi står?
Har du en idé, ett samarbete eller vill sponsra Ulrika och Sallx? Hör av dig! Varje kontakt räknas.
Foto av Sara Johari.
Comments